Siir fortæller...

Ecuador eventyr

Nu vil jeg endelig skrive om mit ophold i Ecuador. Efter sådan fantastisk tur skulle jeg lige have tid til at fordøje oplevelserne. Jeg tog af sted i juli 07 med rigtig store overvejelser om det nu var det jeg ville, om det var Exis, der var godt for mig, og i dag fortryder jeg intet og det var mit livs bedste beslutning. Det blev meget mere/bedre end hvad jeg kunne forvente og jeg savner Ecuador rigtig meget. Skolen i Ecuador er en af de bedste og smukkeste skoler som ligger meget centralt. De har rigtig gode lærere (de overvejer også at lave skolen om til en universit) og alle er meget hjælpsomme. Første dag fik vi en lille rundtur og introduktion. Jeg tog et 4 ugers spansk begynder kursus, og vil helt klart anbefale at tage ”intensivt” alene timer. Det er meget effektivt og man lærer så hurtigt. Skolens elever kommer fra vidt forskellige steder i verden: Frankrig, England, Finland, USA, Canada, Tyskland osv.

Jeg mødte nogle søde mennesker og vi rejste blandt andet til Galápagos øerne. Galápagos øerne var en af grundende til jeg valgte Ecuador, og jeg kan kun sige: TAG TIL GALÀPAGOS! Selvom det er dyrt er det værd, og når man nu kommer helt til Ecuador må man bare se de fortryllede øer med det utrolige dyreliv. Det er en anden verden derovre, en man må opleve og nyde. Skolen var meget hjælpsom med at hjælpe med at arrangere rejser hvis man havde nogle ønsker, og de har forskellige udflugter/aktiviteter hver uge til billige priser. Der er meget at se og gøre i Ecuador, alt fra at bestige store snedækkede vulkaner på 6000 meters højde, til at bade i varme kilder omgivet af grønne bjerge, til at springe fra store vandfald eller at gå shop-amok i Otavalos berømte marked. Naturen er helt klart storslået og tager pusten væk fra en. Man kan altid finde nogle man kan rejse rundt med, og det er ikke farligt, hvis man bare passer på og lærer lidt om kulturen.

Quito er en smuk by der strækker sig fra syd til nord med den store vulkan Pichincha der rejser sig i vest. Jeg kan også anbefale at tage ”el teleferico” op til Pichincha. Der får man en flot udsigt over hele Quito. I den gamle del er der flotte kirker, gader og smukke gamle huse. I den nye del i nord finder man næsten alt hvad man har brug for hvor der er store Shopping centre. Man behøver ikke at tage meget med, men husk et par festtøj, for Quito har også et godt natteliv og hyggelige barer. Men byen er oppe på 2800 meters højde og det kan være koldere end man tror. Så en god varm jakke og varmt tøj kan man ikke undvære. Jeg boede hos en dejlig og sød familie og fik også lavet lidt frivilligt arbejde med små børn på et børnehjem. Børnene elsker at have nogen at lege med og har brug for omsorg. De bliver også glade for gaver. Jeg havde forskelligt legetøj og skoleting med mig. Blandt andet fra LEGO, som gerne donerer til fattige børn/lande. Børnene bliver rigtig glade for gaverne.

Jeg blev i Ecuador ca. 1,5 måned, og ville have forlænget opholdet hvis jeg havde flere penge, for Sydamerika er fantastisk og der er meget mere at se. Så tag ud! Mød, oplev, lær og liv. Det har været en uforglemmelig oplevelse for mig og jeg vil rigtig gerne tilbage til Sydamerika en dag.

Lena fortæller...

Kære EXIS

Jeg vil bare fortælle dig, at jeg er kommet hjem fra Ecuador. Det gjorde jeg den 6 februar. Alt er gået rigtig godt og jeg har haft mange gode oplevelser og fået rigtig mange venner. Jeg kan anbefale jeres sprogskole. Der er en rar atmosfære og lærerne er dygtige. Mit arbejde var også meget interessant. Jeg arbejdede 2 steder først på cefoclac, som primært er for voksne synshandi-cappede og derefter på en skole for blinde børn, der hedder Mariana de Jesus.

Jeg fik gjort mig mange pædagogiske erfaringer og overvejelser. Endelig var der min værtsfamilie, som bare var alle tiders. Der blev også lidt tid til at rejse rundt. Ellers håber jeg du har det godt.

Aina fra Norge fortæller...

Hei alle sammen, ville bare takke for super service og god hjelp da jeg skulle dra til Quito, Ecuador i oktober. Har vært et fantastisk opphold. Både skole, familie og frivillig arbeider i et fengsel har vært alle en uforglemmelig opplevelse. Tusenhjertelig takk for alt. God jul og godt nyttår til alle:)

Jenny fra Sverige fortæller...

”No comprendo”,”Más despacio, por favor”…
Dessa var de två mest användbara fraserna under min första vecka i Ecuador. Jag förstår inte, kan ni tala långsammare tack. Men även om det kändes lite jobbigt just då så var det desto roligare när jag efter ett par veckor upptäckte att jag faktiskt kunde föra en normal konversation, kanske inte grammatiskt korrekt, men den jag talade med förstod. En annan kul överraskning var att på den lilla ytan som Ecuador upptar kan man sola och bada vid kusten, pruta på indianska marknader, bestiga vulkaner, bada i varma källor, se diverse djur som man inte ens kan se på zoo här, rida bland bergen och mycket mycket mer. Allt detta hade jag inte kunnat förvänta mig.

Lilla jag i stora världen
Sydamerika har länge intresserat mig, särskilt eftersom jag läste spanska i två år på gymnasiet och vill lära mig mer. Jag visste egentligen inte så mycket om Ecuador när jag bestämde mig för att åka, men såg det som en utmaning och en chans att lära mig massor. Jag är 21 år, bosatt i Borås för tillfället, och nyligen hemkommen från min två månaders resa med EXIS till Ecuador. Efter gymnasiet åkte jag till London och jobbade i ungefär ett år. Därefter kände jag att det var dags att prova på något helt nytt och beslutade mig för att åka ensam till Sydamerika. Ett beslut som jag inte har ång¬rat en enda sekund. Nästa projekt är att läsa vidare på universitet.

Indianer och bananer
Ecuador av alla ställen? Det var den vanligaste kommentaren jag fick höra när jag berättade för vänner att jag skulle resa dit. Associationerna jag fick när jag tänkte på landet var inte så många; några gamla skolkunskaper om indianer, bananplantage och fattigdom dök upp i huvudet. Nu vet jag att det lilla landet vid Sydamerikas östkust är så mycket mer. Quito, huvudstaden, skulle egent¬ligen kunna vara beläget vart som helst i världen, där finns höghus, shopping¬center, stora biografer och mycket annat. På landsbygden finns gårdar och indi¬aner, i många byar lever folk vad vi här i västvärlden skulle kalla primitivt. På det hela taget kan man säga att ecuadorianer är mycket vänliga och hjälpsamma. I ett land med fattigdom finns självklart också kriminalitet, Ecuador anses dock som det säkraste landet i Sydamerika avseende brottslighet.

Utflykter till Stilla Havskusten, en tripp till djungeln, bestigning av berg eller vulkaner, marknader och annat är att rekommendera. Dessutom är det billigt att resa runt med buss och bo på vandrarhem, så den som åker till Ecuador behöver aldrig bli uttråkad. Det finns något för alla; äventyrslysten, shoppingglad, kul¬turintresserad, fågelskådare, historiestudent eller bara ”ta det lugnt och koppla av”, Ecuador är så varierat att jag är helt övertygad om att det finns något för dig. Klimatet är behagligt och ganska varierande. Om du befinner dig i Quito kan du vänta dig strålande solsken och runt 25 grader varmt på förmiddagen, men räkna med att det börjar ösregna helt oväntat fram emot eftermiddagen. På kvällen kan det bli kyligt och temperaturen ligger runt 8 grader. Du bör ha med både badkläder och en varm jacka.

Från ”No comprendo” till chévere
Resan började med fyra veckors spanskstudier på Academia Latinoamericano, en skola där du är max fyra elever i en grupp. Stude¬randet blir intensivt och det är svårt att undvika att lära sig då språket talas hela tiden runt omkring dig.

Att börja med att läsa språk på en skola var idealiskt, man träffade massor av nya människor som alla var i ungefär samma situation; ensamma i ett främ¬mande land, många med volontärarbeten som väntade. Boende i värdfamilj passade mig perfekt eftersom man då måste prata spanska hela tiden. Även om den första dagen var lite jobbig och jag i stort sett inte för¬stod någonting av vad de sa så lärde man sig snabbt att förstå och familjen hade stor förståelse och hjälpte till så mycket de kunde.

Jag framför 40 spansktalande ungar
De fyra sista veckorna tillbringade jag mina dagar på en katolsk flickskola där jag hjälpte till som engelsklärare. Jag valde denna form av volontärarbete efter¬som jag har funderingar på att i framtiden utbilda mig till lärare och ville göra någon form av socialt arbete. Men för den som hellre vistas i naturen, kanske vill hjälpa till med något projekt i regnskogen finns det sådana alternativ. Eller vill du vara med att bygga bostäder åt fattiga, leka med fattiga barn på barnhem så går det mesta att ordna. Mina fyra veckor på skolan var otroligt lyckade, eleverna som var mellan fem och tolv år var jättesnälla och visade stor uppskattning för det jag gjorde. För dem är det jättekul med ett avbrott från vardagen i skolan med ett nytt ansikte från ett annat land. Även om jag inte har någon lä-rarutbildning så tror jag att man kan komma väldigt långt med motivation, förståelse och kreativitet. Trots att jag inte kunde prata flytande spanska så gick det att göra sig förstådd med teckenspråk, gester, teckningar och annat. Jag visste inte riktigt vad som väntade mig på skolan och hade nog inte kunnat föreställa mig själv framför ett 40-tal elever som i stort sett bara pratar spanska. Men det var helt klart en utmaning som jag tyckte om.

Tankar i efterhand
När jag satt på Landvetters flygplats på väg till Quito kändes det ganska overk¬ligt. Jag satt och försökte skriva ner vad jag hade för förväntningar med resan. Allt jag kunde komma på som jag ville lära mig, sprida till andra eller få ut själv skrev jag ner. När jag sedan på hemvägen funderade på hur mycket jag egent¬ligen fått ut av resan kom jag fram till att allt var högt över förväntningarna. Under mina två månader reste jag runt i Ecuador på helgerna och jag har sett de flesta stora platser, men fortfarande finns det massor av saker kvar att se och göra i landet. Jag har också lärt mig mycket om Ecuador och har fått mer förstå¬else för andra människor.

Helt klart är att jag har fått minnen för livet. Jag kommer nog aldrig att glömma hur eleverna som jag undervisade i engelska hade övat in tacktal till mig på min sista skoldag som gjorde att jag fick tårar i ögonen.

Tips till dig som funderar på att resa
Om du bestämt dig för att resa, tänk dig in i situationen. Hur kommer det att se ut? Hur ska jag agera? Det blir ju självklart aldrig som man föreställer sig saker, men det kan vara bra att ha funderat litegrann.

Var inte rädd för att resa ensam. Det är lättare att träffa nya människor när du reser ensam även om det kan kännas tryggare att ha med någon hemifrån.

Våga! Visst kan man bli lite orolig och tänka på alla hemska saker som kan hända. Men jag tror att av de allra flesta resor får man ut något positivt och ibland måste man ju våga chansa trots att man inte riktigt vet vad som väntar.

Anne fortæller...

Jeg har jo været her i Ecuador i næsten 3 måneder nu. Skolen her er virkelig god, og jeg har lært rigtig meget på de 4 uger, jeg var der. Før jeg kom, kunne jeg ikke et ord spansk, og nu kan jeg fint klare mig:) Jeg kender andre der har gået på andre skoler, og de har lært meget mindre end mig på samme tid, så jeg synes, at skolen er rigtig god.

På mit arbejde faldt jeg hurtigt til (jeg arbejder med gadebørn). Arbejdstiden er 9-13. Den første dag var lidt skræmmende: Jeg kom ind på centret, som er ret fattigt, og jeg blev mødt af nogle store høje sorte mænd (22 år), der bare stod og kiggede på mig - følte mig virkelig lille og meget dårlig til spansk. Men de viste mig rundt (centret består af et rum med bordfodbold og et tv + en bænk, og et andet rum hvor der er lektie-hjælp). Der er børn i alderen 3-15 år - det er dem der får hjælp til lektierne, eller også lærer vi dem farverne, tallene eller lærer dem at læse og regne. Så er der unge (mest fyre) i alderen 16-24 år - de kommer bare på centret og hænger ud. Der har været nogle problemer med nogle af de store fyre, så centret har været lukket et kort stykke tid, men de er vist blevet løst.

I starten brød jeg mig ikke om de store, for de er meget nærgående, og at jeg er lyshåret hjælper bestemt ikke. Men efter den første uge fik jeg sat mig i respekt, så hvis de gør ubehagelige tilnærmelser, så får de hug (altså jeg skælder ud). Så nu har jeg et godt forhold til dem, og vi snakker fint sammen.
De små børn (dem mellem 3 og 15) er herlige. Jeg har selvfølgelig nogle ynglinge, og jeg kommer til at savne dem rigtig meget. De er alle så ligetil og i starten, hvor jeg ikke kunne snakke så meget med dem, tog de mig til sig alligevel lige med det sammen. Jeg får knus og glade smil hver dag. Der er ikke noget bedre, end når der kommer en lille flok hen, som alle vil give/have knus - de er så søde! Man lærer hurtigt, hvad de forskellige har brug for - og jeg sidder hver dag og laver regnestykker til dem, eller læser diktat for dem.

Hvis kommende frivillige har lyst til at donere til hjemmet, så er der mest brug for papir/hæfter, tegne/malebøger og puslespil (børnene elsker puslespil! Men de må helst ikke være for svære, for det er mest de helt små, der bruger dem).

Jeg elsker at komme på centret, og jeg kan varmt anbefale det. Jeg arbejder på "La Marin" og kender nogle der arbejder på "Terminal Terreste", det er samme projekt, men "Terminal Terreste" er ikke et nært så godt sted (har også været der på besøg). Dem på "Terminal Terreste" har følt sig over-flødige, fordi de børn der kommer på centret ikke har særlig meget brug for det, og de frivillige har heller ikke så godt et forhold indbyrdes. På "La Marin", hvor jeg arbejder, er der langt flere børn, der har brug for værestedet, og os frivillige har et bedre forhold til hinanden. Men det er også noget, som vi har sagt til skolen, sådan at de kan overveje hvorvidt de skal bruge "Terminal Terreste".

Min familie har også været helt fantastisk, og de har taget mig til sig med det samme. Som de siger, er jeg jo en del af familien. Det er virkelig rart, for man er jo langt væk hjemmefra.

Jeg har kun varme ting at sige om mit ophold, og ecuadorianere er et varmt folkefærd (selvom der jo selvfølgelig også altid er skiderikker - men det er der jo i alle lande). Landet/naturen er så flot, og mine venner hernede og jeg har været på mange ture hver weekend. Og jeg kan med glæde anbefale andre at tage hertil.

» Top